Midsommardagen firades ursprungligen den 24 juni till minne av Johannes Döparen. 1953 flyttades den till närmaste lördag.
Midsommarnatten är årets ljusaste och betraktades som en magisk natt, då det var särskilt lämpligt att ta tydor om sin framtid. Flickor åt salt gröt (drömgröt) för att drömma att den blivande maken kom med vatten till dem. De kunde också vaka vid en källa för att se sin tillkommandes bild i vattnet.
Under midsommarnatten kunde man även, t.ex. genom ljussken, hitta platser med nedgrävda skatter. När man grävde blev man ofta utsatt för lustiga gyckelsyner, som skulle locka en att skratta eller tala. Man kunde t.ex. få se en halt höna dra ett stort hölass. Kunde man bara hålla sig tyst hittade man skatten. Under midsommarnatten ansågs källvattnet förvandlas till vin och ormbunken till blomma. Många växter var laddade med läkande kraft denna natt.
Svenskarna är inte opåverkade av naturens rytm. Vid midsommar inleder många sin fem veckor långa semester och även de har bråttom att komma igång. Midsommaraf-ton ska firas på landet – så är det bara – och dagen före töms städerna på folk, allting stänger och gatorna ligger plötsligt spöklikt öde.
Dans kring midsommarstången
Midsommarafton är för den svenska ordningens skull alltid förlagd till en fredagkväll. Dagen börjar man ofta med att plocka blommor och binda kransar till den majstång som hör midsommaren till.
Sill och färskpotatis
Typisk midsommarmat är matjessill med färsk, dillkokt potatis, gräddfil och rödlök. Sedan något grillat, kanske revbensspjäll eller lax och sommarens första jordgubbar med gräddmjölk till efterrätt.
I Sverige kan man uppleva midnattssol från slutet av maj till början av augusti.
